Livet är skört.....

Sitter här lite förlamad efter ett telefonsamtal med mamma. Hon berättade att min kusin har förlorat sin kamp mot cancern, denna fruktansvärda sjukdom.

Träffade henne bara 2 dagar innan julafton på stan, hon såg pigg ut, även om hon sa att det var jobbigt, men var fast besluten att klara det. Hon hade klarat av en omgång men det hade kommit tillbaka igen, nu i andra ställen i kroppen. Men att det skulle gå så otroligt fort helt plötsligt var ingen som trodde, inte ens läkarna, som hade bestämt att hon skulle iväg på behandling till Linköping. Men natten mot lördag orkade inte hennes kropp längre.

Blir så ledsen för hennes skull, familjen, hennes föräldrar, barn och hennes man. Livet måste gå vidare, men det känns tungt nu. Så fruktansvärt orättvist att det ska ta en ung människas liv, som fortfarande har livet framför sig.

Det kommer att bli en dämpad dag idag, funderingarna som kommer, VARFÖR! Man inser att livet är skört, att vad som kan hända. Det får mig att fundera vad man gör med sitt liv, tar man vara på alla möjligheter som finns, tar man hand om sina nära och kära så bra man kan? Man vet aldrig när det helt plötsligt är för sent.

Idag tänder jag ljus för dig Monica, nu har du inte ont längre.